...rolig svordomsanekdot.

För ett antal år sen, kan ha varit när Moa gick i typ 4:an, 5:an. Jo, avslutningen i femman var det och alla ungar ska uppträda på skolgården. Alla föräldrar och närstående stod och tittade på. Jag och min granne Madde stod ganska långt bak och kollade. Madde har själv gått i den skolan (som by the way suger, passa er för kommunala skolor!) och flera av de lärare som jobbar där jobbade där redan då, på 70-talet. När vi står där och tittar på alla ungar som uppträder säger Madde till mig, "kolla han där borta i gul kavaj, det är gymnastikläraren Tommy Karlsson (eller vad fan han nu hette), han hade jag i gympa när jag gick här!", varpå jag svarar "ja och han är helt jävla dum i huvudet!". Då hör man värsta bamseskrattet bakom oss och när vi vänder oss så står det en sån där jättestor hojgubbe (tänk skallig, stort skägg, tatueringar på underarmarna, väst och ölmage) och skrattande utbrister "Det där kom från hjärtat!". Hysteriskt kul, för det var precis vad det gjorde det. Tommy Karlsson hade nämligen fått sina fiskar varma från mig tdigare.

Jag älskar småarga människor. Ni vet såna som svär och har starka kontroversiella åsikter. Man behöver inte nödvändigtvis hålla med, men jag tycker att det är underbart med folk som vågar tycka sånt som man inte får tycka. Eller åtminstone inte säga högt.

Katrin Zytomierska tycker att halvstora barn ska hålla käften, när hon säger det får hon höra att "barn är barn, de låter" och att hon minsann kommer att få se när hon själv får barn. Tja, det där är ju en sanning med modifikation kan jag tycka. Fyraåringar behöver inte alls låta, en normalbegåvad fyraåring går det att prata med och dom hajar mycket mer än vad "barn är barn-curling-jag-har-stängt-av-för-länge-sen-föräldrarna" kan föreställa sig i sin vildaste fantasi. Det är nämligen därför dom skriker. För att dom hr fattat att det funkar. Om man ska fortsätta diskutera Katrin, så tycker jag att det är mycket underhållande när folk fräser ur sig vilken dålig morsa inte hon kommer att bli då! Det tror inte jag. För det första så älskar man sina egna barn mest av allt i hela världen. även om man inte är en barnälskare. Det är liksom bara så. För det andra så är min erfarenhet av "barnhatare" att de blir alldeles förträffligt bra föräldrar, av den enkla anledningen att de behandlar barnen som små människor och inte som debila halvfigurer. Sen finns det ju såklart barn med olika funktionshinder som begränsar dem, och det får man som vuxen ha ett jättestort jävla överseende med, mina åsikter rör endast de som faller under diagnosen normalstörda barn (med puckade p's!). När hon säger som det är så ballar alla mammor ur. Jag LOVAR att de är samma jävlar som går med barnvagnar i bredd, går in och ut ur affärer (utan att hansla!) och inte besvärar sig med att gå ut när ungarna gapar, skriker och river stället. Och det här FÅR jag säga och tycka, för jag HAR barn och dom har aldrig varit särskilt dryga. Och ni kan ju haja hur många vetabästare jag råkat ut för i mina dar. Folk trodde väl att jag skulle kväva ungarna med en kudde eller nåt, det måste sugit rejält när det visade sig att jag klarade det bättre än de som trodde att de var mogna att skaffa barn. Jag VISSTE att jag inte var det, det är ingen. Man mognar och växer med uppgiften, det enda man kan förbereda sig på är att det kommer att vara asjobbigt. Gör det alla ni som väntar barn, det gjorde jag - jag fick nämligen höra en miljard skräckhistorier båda gångerna och jag var förbberedd på att det skulle bli så också. men det blev det inte. Inte sagt att det inte var jobbigt, men SÅ jävla jobbigt var det inte. Men det gäller att ha självinsikt också, och fatta att man inte vet vad man håller på med. Annars blir man nog jävligt besviken. Och får skrikiga fyraåringar.

Sanna Lundell outar sig själv som svärare, och jävlar vad snusförnuftiga och nedlåtande kommentarer hon får! Bland annat så hasplar folk ur sig det stördaste argumentet nämligen att alla som svär har dåligt ordförråd. Hur går det ihop? Jag använder ju fler ord, det är bara det att det är lite mer krut i vissa av dem. För er som inte har koll på Sanna Lundell så är hon för övrigt journalist. Stor humor när särskrivande utropsteckenmissbrukare levererar argument i stil med detta till just henne. Svordomar är det bästa som finns - drar man tåhelvetet i tröskeln så finns det inte ett enda osvärigt ord som passar, så är det bara. Det kräver liksom sina könsord. För gör det fittigt jävla kukont, vad ska man säga då? Rackarns? När jag jobbade på boconcept tappade jag ett exponeringspodie rakt ner på foten, inte på tårna utan på det hårda. Då svor jag inte kan jag meddela för det gjorde så jävla ont att jag nästan svimmade. Jag tappade andan i alla fall. Jag har hört en historia om min mormor, jag antar att den är sann för hon brukar inte hitta på. Hon tappade en HP-såsflarra på foten en gång och fick ett stort fyrkantigt blåmärke. Undrar vad hon sa då? Jag vet i alla fall vad jag hade sagt, och det är fan i mig inget "nedrans" inte. Dessutom så tror jag inte ett dugg på att barn far illa av att ha svärande föräldrar. Jag tror att de som inte vill ha barn som svär som satan ska börja vardagssvära lite mer, för om man inte får svära, då blir man som mig. Tänk på det!

Jag hade en kund inne för en stund sen (jag har lunch, jag smygsurfar alltså inte på arbetstid om ni trodde det) som skulle fylla i en medlemskortsansökan. Våra ansökningar är fett jävla muppigt utformade, 95% av alla kunder skriver på fel rad, och så även denna underbara kvinna på 57 år, varpå hon utbrister ett irriterat "FAN OCKSÅ, nu skrev jag på fel rad!". Det bara kom :D Alltså, det här gjorde min dag, det lät så jävla roligt! Sen kommer den är kommentaren, när hon kom på att hon hade svurit "och så står jag och svär också!". Helt underbart, och jag tog tillfället i akt att tala om för henne att hon inte är ensam och att det är befriande att träffa okända människor som också vardagssvär. Hon höll med, fett skön människa.

Jag är också småarg och svär. Det finns saker som jag kan störa ihjäl mig på, men jag jobbar ju i butik så det är dumt att gå och svära där, jag är ju inte sämre än att jag fattar att det är dåligt för min business att gå omkring och svära värre än en hamnsjåare vid namn Roffe. Så jag håller mig, och laddar ur på fritiden istället. Jag har köpt en nyckelring på designtorget, skitsnygg är den. En silverfärgad dogtag som det står HELVETE på. Jag skulle kunna säga att "det stod mitt namn på den" när jag såg den, jag var bara tvungen att ha den. Köpte även några kylskåpsmagneter i samma stil, en till Richard som det står "jag heter Dick det betyder kuken men skit i det du".

Underbart!

...och snart är det jul! Det är inte klokt hur snabbt tiden går. Och om allt går enligt planerna så sticker jag, Moa och farmor till karibien den 6 januari. Skoja inte vad skönt det kommer att bli! Det betyder också att det är dags att börja fila på bikiniformen! Jag har ju bulkat på mig litegrann under hösten, och det är inte bara skit med det för jag har blivit mycket starkare, men eftersom jag faktiskt inte var 100% nöjd ens i somras så är det dags att göra något åt saken. Som att sluta dricka vin t ex, det är ju oslagbart med vin på lördagar men det är ju lite väl med varje helg kanske. Så: Bättre mat, mer vatten och mindre vin och mer cardio - då tror jag att det blir bra till januari! Idag ska jag gå på core och spinning, men jag håller mig till en timmes spinning och inte 30 spinning + 30 core + 55 spinning som jag har pysslat med en del måndagar. Det räcker nog fint med 30+55.

Vi får väl se hur det har smakar.

Mycket mycket bra konsert tycker jag, jag blev hänförd av hennes coolhet och grymma röst. Jag tycker sällan att amerikansk mainstream är något att hänföras över, men Pink var tamefan asgrym. Vi hade ganska bra platser och det känns ju som ett litet måste nästan när man är i globen. För globen som konsertarena suger nämligen. Mitt mobilbatteri var så svagt att jag inte kunde använd kameran, annars hade jag kunnat bjuda på en bild, men som vanligt blir det inga bilder på den här bloggen :D

I tisdags kom jag hem halv ett, och igår var det möte på huvudkontoret vilket betyder kliva upp tidigt så jag fick hela 4,5 timmes sömn vilket är på tok för lite för en annan. Jag sover oftast 8 timmar per natt, och till och med då är jag trött på morgonen. Men efter 8 timmars sömn går tröttheten snabbt över i alla fall, det gjorde den inte igår så det blev till att åka direkt hem och ligga i sängen och titta på arga snickaren och grey's. Idag blir det däremot träning, och i morgon också (boot camp vet ni!).

Jag har köpt en skitfin velourdress på MQ idag, i grått. Jag har blivit en hemmamysare, det bästa som finns är att glida i myskläder direkt när man kommer hem. Men, dom måste vara snygga.

Och bloggar en tisdag! I lördags hade vi mycket skojigt, synd bara att jag kom på idag att jag glömde dra den där hysteriskt roliga historien om när Sia och jag såg Rishard Wolf på tunnelbanan. Eller vänta, det gjorde jag nog! Vad skönt det är att vara senil ibland, nu fårstår jag hur Sia måste känna sig, ganska ofta för hon kommer ju inte ihåg nånting (nästan).

Idag ska Johanna och jag kolla på pink! Ska bli skitakul! Och tack vare detta skoj blir det ingen träning idag, jag får ta igen det i morgon istället. Igår blev det lite spinning, lite core och lite löpning (med betoning på _lite_, jag kom ivåäg lite sent från jobbet så jag hann inte springa mer än 10 minuter). Men vafan, "många bäckar små" som det så vackert heter.

Fixade naglarna hos Eva igår igen, det var några månader sen sist och visst, mina naglar har blivit liiiite starkare när de är naturella, men inte fan räcker det långt inte, så nu har non fickat starka, jättesnygga naglar till mig!

Har några bilder i kameran från i lördags, men jag hittar inte sladden!